Jag började träffa han som mådde dåligt igen. Det var jäkla förvirrande och jag förstod inte alls vad han ville med mig. Det var dubbla budskap mest hela tiden. Men han hörde av sig och jag antog att det var intresse han visade. Jag var ju små-kär redan när jag träffade honom första gången,så han nästlade in mig i nätet rätt snabbt. Guld och gröna skogar. Började planera att vi skulle börja träna ihop osv. På fredagen var allting tiptop, på lördagen hånglar han med en annan tjej framför ögonen på mig. Ja... jag tackar. Känns som jag har varit med om det förr.. det var inte kul den här gången heller! Meeeen... det var väl lika bra att jag såg det.
Jag har pratat med en kille på nätet rätt länge. Vi träffades och jag tyckte iaf att allting bara klickade! Det var så naturligt! Vi pratade rätt mycket på telefonen. Han sa att han skulle komma och hälsa på. Jag handlade en massa mys-gotta, gjorde ett storstäd och gjorde mig fin. Satt och väntade... och väntade.. och väntade.. Då loggar han in på msn. Och, ja. Jag var rätt arg! Jag frågade om han inte skulle komma. Han kom med en förklaring och att han hade glömt att ringa. Sen hörde jag inget mer.. Jag fattar INGET! Jag är så JÄVLA less!!! Jag frågade vad som hade hänt. Inget svar..
Ursäkta.. jag är människa. Jag har känslor. Vad är det som får dom att tro att man kan behandla mig hur som helst?! Jag vet att jag är för snäll.. Men ska man behöva vara elak för att få nåt bra tillbaka?? Vad har hänt med ärligheten här i världen?! Om han som inte kom hade sagt att han inte ville nåt mer eller att han faktiskt hade träffat en annan, hade jag mått bättre. För att gå runt som ett dumhuvve är aldrig kul. Nej, vi hade väl aldrig lovat varandra nåt. Nån av oss. Men lite kan man väl tänka till... eller??
Jag har alltid trott stenhårt på karma... börjar tvivla nu. Det spelar ju ingen roll hur snäll man är. Man får ju ändå bara skit tillbaka.
