I helgen som var här så körde jag en två-dagars. I fredags blev jag full och glad. Lördagen var oxå helt okej. Men söndagen.. då började ångesten komma. Aja. Ja. Vad tror ni? Jag träffade så klart HONOM. HAN så jag så gärna vill vara med. HAN som alltid får mig lycklig..i två dagar. Sen ligger jag i en grop jag själv grävt och tycker att jag är helt dum i huvudet. Ja. Han... Han som springer och möter mig med ett leende och tar tag i mig och kysser mig så jäkla intensivt att mina ben skakar. Han som säger att jag är vackrast och vill vara med mig, om han inte vore så "störd". Han. Den där playern.. som jag alltid faller för.. Han som sen inte hör av sig fram till nästa gång. Han som får mig att ifrågasätta mig själv. Om jag duger eller inte.. Den där jäkla Han! Å den där Han.. Han heter alltid likadant. Det är alltid samma Han. Skiiiit! Att jag aldrig lär mig. Jag är ju puckad.Nej. Det är HAN som är puckad. Som aldrig kan inse att jag är det bästa han kan få. Det är JAG som förtjänar bättre. Faktsikt! (Om jag nu bara kunde ta in det där själv, så vore ju det bra).
