Karlar

Karlar.. Jag förstår mig inte på er!
Först visar ni intresse. Sen blir ni rädd när jag visar intresse. När jag slutar visa intresse, vill ni träffas igen.
En av manligt kön sa till mig att man ska behandla killen som smutset under skorna. Man ska låtsas som om man inte bryr sig, för då blir de kära medan de jagar...
Taskigt läge.. För jag är en sån som inte kan dölja vad jag känner. Är jag uttråkad så himlar jag med ögonen och fladdrar med näsborrarna. Är jag glad flinar jag upp till öronen. Är jag sur hänger mungiporna till knäna. Är jag kär så sprudlar jag! ..och det var lääängesen jag sprudlade... Så, sorry! Jag kan inte spela. Jag är ingen skådespelare!
Varför kan man inte bara vara?
Vem har sagt att jag vill gifta mig och skaffa barn? Vem har sagt att jag ens vill flytta ihop? Jag har gjort det tre gånger redan, det är inte så att jag skulle göra det i första taget igen! Vem har ens sagt att jag vill ha nåt seriöst i huvudtaget?! Träffas lite, se vad som händer.. fan vad farligt..
Är det p.g.a min ålder? Bara för att jag närmar mig 30?

Jag förstår er icke..

..fan vad jag älskar karlar.. FUCK!